Nu vill jag bara sy...

I söndags blev det ytterligare ett par trikåbyxor i storlek 56. Denna gången svarta med svart midjemudd och grårandiga benmuddar. Svart och randig E-sjöld trikå och svart muddväv från ohlssons. Lyckades bra med det mesta, sömmar och ränder korsades fint. Stickade över midjemuddssömmen med tvillingnål, sakta men ganska rakt.

Nu tyckte jag det var dags för nästa utmaning, så igår ritade jag av ett body-mönster med kuvert-ringning.  Delarna och kantbanden klipptes till av ful-tyg och sen började jag ivrigt. Men, jag är inte riktigt sams med tvillingnålen som synes. Det är mycket lättare att få kanten mjuk och snygg med en söm på kantbandet och en på trikåtyget, än när jag syr bägge sömmarna på kantbandet. Det blir bara stelt och bubbligt för mej, och så syns det så väl att bredden på kanten varierar... Men, men, jag ska öva!

Trikåpremiär!

Lördagen bjöd på finväder och sydag på landet. Förväntansfullt packade jag med mammas symaskin och min bunt trikåtyger, nu skulle jag prova för första gången. Bestämde mej som vanligt för att "det kan väl inte va så svårt" och med mycket tips och råd och mönsterlån av vännerna gick det riktigt bra.

Första grejjen blev en mössa till mej, gick ut hårt och tog fintyget direkt. E-slöjds trikå i olivgrönt med bruna ränder inköpt på syfestivalen i februari. Ritade mönster enligt instruktion och på Annas overlock (tack!) gick det fort! Blir perfekt till löpturerna, fast kanske lite varmt nu när det äntligen blivit vår!

Ful-randiga tyget hade jag inhandlat på erikshjälpen som övningstyg, men väl uppsytt blev det inte så tokigt. En dregglis och ett par muddbyxor lyckades jag åstakomma, när jag hittat trikåsömmen på min maskin. Sömmarna korsar inte precis rakt, och ränderna passar inte riktigt överallt, men det var första gången och jag är nöjd.

Innan vi åkte fick jag snabba instruktioner för hur man syr kantband med tvillingnål, så nu kan jag snart det också :-).

Tröjor till liten K

Lilla K har fått några tröjor av mej under sitt första år. Den första blev en egen variant, med lite mått från något dropsmönster. Stickad i lilagrå och vit babymerino från Rowan.

Den andra koftan stickades i röd babymerino från drops som ett test inför en tröja åt mej. Början på ärmarna samt nederkant och knäppkant är från coraline och mönstret på oket är 2/3 av detta dropsmönster. Knäppningen blev modernt assymetrisk då jag räknade fel när ärmnarna skulle placeras dit. Tröjan är välanvänd, men ganska oproportionerlig och lite trånga ärmhål.

Tredje gången gillt, jag fick syn på det söta ekorrmönstret och ville sticka det direkt. Garnet är karisma i beigegrå och senapsgul. Mönstret framträder inte så tydligt men tröjan är välanvänd och uppskattad, även om den är något bred, och oket kunde minskats ihop snabbare. Rullkragen fungerar jättebra, bebisar har ju inte så mycket till hals...

Tyginköp

Idag var jag i gardinaffären i Lindesberg, härlig affär som faktiskt bara säljer gardintyger och tillbehör och verkligen är proffs på det. Bland allt traditionellt stack det här nydesignade tyget ut, fint med oregelbundet mönster! Jag köpte en meter och hoppas det räcker till både blommig påsväska och små stickfodral med fjärilar.

Jag gillar tyget jag sydde soffkuddarna av mer och mer, borde köpa mera om det finns kvar... Viffla har sytt en fin kjol av det! Undrar hur det blir som klänning, kanske lite mycket svart och mönster?

Korsstygnsbegär

Broderisugen hade jag varit i veckor, och när grå aida och grönt garn inhandlats på bra och begagnat var det bara att sätta igång. Inspirerade gjorde litte miss fix it, men jag var lite lat och skrev på svenska istället...
En ovanligt snygg ram från ikea fullbordade verket som nu påminner mej om att ibland är halvdant perfekt!

Soffkuddar på sydag

Äntligen hade jag tid att vara med på stickcaféets sydag. Gick ut försiktigt och satsade på nya överdrag till kuddarna i soffan. Tyget är inget jag vanligtvis skulle välja, lite för rörigt och mycket färg, men som piff funkar det. Tror jag föll för den svarta bakgrunden och fåglarna.
Ibland ska man ha mycket tur, det blev perfekt mönsterpassning när jag bara vek tyget runt mina kuddar. Jag sydde en örngottsliknande modell, fast med skarven mitt på kudden. En stadig kant fick jag till genom att vika tyget tredubbelt i 5cm och sy två sömmar. Som avslutning slog jag dit antikmässingsfärgade tryckknappar.

Katten också!

Katter är härliga, egensinniga livsnutare. Tyvärr är jag allergisk, men tassavtryck ger ju knappast snuva.

Jag ramlade över dessa mattor och tog fram saxen och hallmattan.

Jag googlade fram bilder på tassavtryck i snö och ritade av de finaste på smörpapper. Sedan blev det täta hål med nål som jag fyllde i med tippex. Nagelsaxen var enklast att klippa med, men lätt var det inte... Klipp långt ner, men inte så att hela trådarna lossar och det vita kommer fram!

På kyrkoinvigning måste man ju vara fin, så jag stickade ett par vantar till gröna sjalen. Snabbt gick det, en kväll per vante, och garnet fanns redan hemma. Ska nog ruggas lite till, men det fixar sig nog med flitig använding.

Första spetssjalen



 Jag var sugen på en rejäl utmaning, och vad kan passa bättre än en stor spetssjal?
Mönstret, laminaria, hade jag spanat in sedan länge, och helt klart skulle den vara grön.
När ett nystan kampes 1-trådiga ull i mossgrönt dök upp i ett stickamera-byte var det bara att börja. Det tog inte alltför många månader innan var den så klar. Sjalen är fin och jag är glad och stolt.

Mönstret är på engelska och har diagram, jag tyckte det var enkelt att förstå. Lite krångligt är det ju att sticka 9 maskor i 3, men mest kul, och inte blev det långtråkigt heller. Mönstret är inte symmetriskt skrivet, båda sidor om mitten stickas likadant, vilket gör att det blir små, små skillnader. Om jag stickar sjalen igen skulle jag fixa till det, i alla fall i första delen där man borde sticka stjärnorna k3tog på ena sidan och k3tog tbl på andra.