Färdig balklänning tillslut

Ganska skrynklig, men vaddå, halva middagen är ju avklarad!

I slutet på semestern tog jag tag i systers balklänningen igen. Det hade inte hänt så mycket sedan vi pysslade med toilen i februari. Det gick segt nu också, men när fodret till både livet och kjolen äntligen var färdigsytt och provat gick resten lite smidigare.

Sedan blev det plötsligt november och balen närmade sig. En vecka innan fick vi till en syhelg och tillslut var klänningen faktiskt färdig. Dragkedjan syddes som väntat om många gånger, men att fålla upp kjolen för hand med pricksöm gick smidigare än väntat. Fodertygets kjol klippte jag lite kortare än kjolen och kastade bara kanten på overlocken. Som dubbleringstyg i livet använde vi typ odlingsväv. Det var lagom stelt och strävt, men gick inte att stryka på så det rekomenderas inte...

Mönstret var helt okej att följa, men att kombinera ihop två helt olika storlekar uppe och nere försvårade ju givetvis en hel del. Jag tror vecken på bakstycket gör sig ännu bättre om man väljer varianten med släp (ja, det är en brudklänning egentligen). Modellen är annars väldigt tacksam med figursmickrande princessskärning som ger plats för mat i magen men ändå smiter åt fint i ryggen.

Jag har lärt mej jättemycket om allt möjligt. I stort är jag nöjd, men den är ju långt ifrån perfekt. En hel del onödiga veck och nog kunde dragkedjan blivit ännu snyggare. Fast sömmarna i kjolen är faktiskt inte rynkiga, något som annrs ofta avslöjar hemmasydda känningar. Bra knep är att ställa in trådspänningen noga och sy alla sömmar åt samma håll. Ja, och så har jag synat noga och sprättat ibland. Det hela var i alla fall en riktigt bra utmaning, men jag syr nog ingen mer balklänning på länge.

Att förklara Kim Hargreaves mönster och få en väldigt fin present

En dag för ganska länge sedan surfade jag som vanligt runt bland kända och okända stickbloggar. Det enda ovanliga var att jag hade bestämt mej för att vara lite duktigare på att lämna kommentarer.  Plötsligt hamnade jag hos Elin, The Knitting Seaman, som bad om hjälp med att tolka mönstret till Kim Hargreaves kofta Embrace. Och jag som precis hade stickat klart koftan Darcy visste ju precis hur Kims krångliga förklaringar ska tolkas.

Jag var glad att kunna hjälpa till och Elin kunde fortsätta sticka på koftan. Så för någon månad sedan, en allmänt trist och kall dag förresten, dök det upp ett tjockt, mjukt kuvert i brevlådan. Däri fanns garnet som blivit över från tröjan och dessutom två garner som Elin spunnit själv! Hjälp, vad gör man med så fina presenter? Ja, bästa sättet är ju såklart att använda dom. Alla tre har faktiskt redan hamnat på stickorna och kommer snart dyka upp som färdiga små plagg här.

Lämna kommentarer borde man förresten göra oftare, det blir ju både roligare och trevligare så! Det får bli min decemberutmaning, att kommentera mera. Och förresten, någon gång när jag blir stor ska jag också ha egna får, precis som Elin.

Systers tovade tofflor

 

 

 

Syster yster önskade sig varma tofflor i julklapp förra året. Det fick hon, men bara en var färdigstickad. Under året har jag stickat klart, tovat i maskinen flera gånger, valkat för hand och tvättat igen. Fast dom blev aldrig riktigt bra, krympte inte nog mycket. Och kanten som virkades på med grått pudelgarn såg bara värre och värre ut.

 

En helg i november fick det vara nog, nu skulle dom bara bli klara. Så, den grå kanten klipptes bort och så åkte dom in en sista gång i tvättmaskinen. Ut kom såklart ett par för små tofflor!

Men lite envist slitande och dragande gjorde dom större igen, och tillslut fick dom torka över natten med ett par lagom stora skor innuti. Morgonen därpå passade dom perfekt och jag kunde klippa till lädersulorna av getskinn. Jag satte lädernål i symaskinen och sydde längs kanten på lädersulan utan tråd så att det blev hål med jämna mellanrum. Sedan fick syster själv sy fast sulorna på tofflorna med rött lingarn och langettstygn.

 

Före och efter en sisådär 4 omgångar i tvättmaskinen.

 

 Jag kan inte rekomendera mönstret som kommer från drops. Det enkla sättet som stickningen sys ihop på i hälen och tån skapar lätt klumpar när det tovar sig. Vi tog klippte försiktigt bort bitar av klumparna med sax och tovade ihop lite extra med en nålfiltsnål.

 

Garnet, drops alpacka, funkar att tova men insidan blir väldigt bubblig av alla aviga maskor. Jag tror att ett tjockare garn hade blivit bättre. Drops pudel som skulle användas till kanten kan kanske vara snyggt att virka på när tofflorna är färdigtovade. Gör man i mönstret och virkar innan tovningen blir det bara klumpigt och fult.

 

Precis som Tant Kofta ibland påpekar så blir stora oformliga saker som stoppas i tvättmaskinen bara små, lika oformliga saker när dom kommer ut. Om jag skulle sticka och tova i maskin någon mer gång vill jag ha ett mönster där man får en fin, bra form redan när man stickar. Tant Kofta vet som sagt hur man ska göra, kolla bara här och här!