Nu har jag faktiskt vävt lite...

På årets färsta dag gav E:s mamma mej överblivna påbörjade band och brickvävar. Så nu har jag testat lite. Brickvävning är fascinerande, att man kan göra så mycket med så lite. Men oj vad svårt det är att få spänningen rätt och lika hela tiden. Jag förstår vad man har en riktig (band)vävstol till. Så, vad ska jag göra med mina nyvunna kunskaper, har ni några tips? Ingår det hemmavävda band i en folkdräkt kanske?



I år är det vävning som gäller!

Jag har fått dille på vävning.  Allt började nog med att jag såg finaste trasmattan med gåsögon hos Loppberga, och sedan har det bara avancerat! Varenda duk jag ser blir analyserad, är det tuskaft, kypert eller dräll? Hur många skaft behövs, och hur många trampor? Eller kräver den här linneservetten rentav kontramarsch? Ivrigt har jag bläddrat i mammas vävböcker och läst på nätet. Mamma har fått svara på de mest konstiga och avancerade frågor och i julklapp fick jag tillslut den fina och pedagogiska boken Nya vävar som kan rekomenderas.

Nu inskränsker sig min praktiska väverfarenhet till några minimattor vävda i tuskaft på en liten liten vävstol när jag var sisådär 7-8år. Fast det här med vävning borde passa mej perfekt. Först en massa roliga uträkningar och krångligt tekniskt pyssel, och sen när man väl väver går det ganska fort framåt. I sommar, då ska jag allt väva på riktigt. Inget tuskaft här inte, minst 4 skaft och helst 8 trampor med en gång ska det bli. Jag vet ju redan hur man gör!