Dregglisar med tryck

Jag lekte lite med textilfärger och testade att trycka på två dregglisar. Djurspåren skar jag ut i tejp och stöpplade i med olika gul-bruna toner. Igelkottarna är en stämpel som jag bättrat på och fyllt i med tunn pensel.

Microfleece från stoff och stil (fast jag gillar sån med en sida som ser stickad ut bättre) och grön interlock från mjuka tyger. Knappar från etsy. Jag är nöjd, men tyvärr blir tyget mycket mörkare när det är blött så det ser onödigt fläckigt ut när den används.

Tröja till K

Den här tröjan ur Ottobre 4/2012 har jag velat sy sedan jag köpte tidningen, nu äntligen har kusin K blivit stor nog för minsta storleken. Tröjan finns i både smal och vidare modell, det här är den smala men med fodrad luva.

Molntyget från Jny fick verkligen ett lyft med gröna kantband i tunn muddväv och gröna stickningar. Luvan är fodrad med klövertyg från Ohlssons. Modellen var rolig att sy och jag fick prova flera nya detaljer.

Jobbartröja till S

S farmor köpte tyget och ville ha något sytt. Det blev en hyfsat snabb tröja från ottobre 3/2011 (sjömansskjortan utan kragen). Glömde dock att man bör förlänga ottobres mönster, å andra sidan var inte tygbiten längre. Funderade länge på att kanta med grått, men hittade bara för ljusa nyanser i tygskåpet. Det blev premiär för mej att kanta med mönstrat tyg, men det blev ju bra!

3 x Pyamas till A

Här hemma är snart storlek 80 som är på ingång, och i lådan fanns bara en enda pyamas. Tursamt nog var det en riktig fin en från svenska märket Duns, säkert en blivande favorit. Ekologisk bomull, stora röda och mörklila garnfärgade blockränder och så kantningen i mörkgult. En smal dra-över-huvudet-modell med knäppning längs hela grenen, rejäl grenkil och omlottringning.

Så, jag ritade av, justerade och bytte ringningen till ett snabbsprund. Omlott knölar sig så ofta vid axlarna tycker jag. Först sydde jag den röda, med massor av elefanter köpt på Ohlssons. Det blev bra, så det fick bli två till. En gul i tjockt ekologiskt tågtyg köpt på Jofotex för länge sedan och så en lite tunnare med härligt somriga ränder från Ohlssons. Fast den tygbiten var lite kort, så det blev 3/4-långa ben istället.

Jag gjorde en liten finess i grenknäppningen, tycker jag i alla fall. På den mittre tryckknappen bytte jag plats på han- och hondelen, då kan man inte knäppa fel när man börjar i mitten, vilket jag ofta gör. Allihopa är kantade med samma tyg som de är klippta i. Coverpron sammarbetade och jag behövde inte ändra så mycket trots olika tjocka tyger som krullade en hel del.

Drakvantar till K

Hittade dessa roliga drakvantar hos handarbetaren och ville genast sticka ett par. Mest för att dom är fina, men också för att få testa halv tumkil som jag hört ska ge så bra passform. Härligt mjuka och tjocka garnet drops loves you #2 i den perfekta göna färgen fanns redan hemma så det var bara att sätta igång.

 

Kanske gick det lite väl fort, för plötsligt hade jag två vantar med tumhålen rätt placerade, men med tumkilen åt samma håll. Jag gör sällan om mer än nödvändigt, så efter lite funderande repade jag bara upp tummens maskor och stickade om med kilen åt andra hållet. Efter en vända i tvättmaskinen och lite broderi var dom klara. Lite tjocka och därmed inte så smidiga, men halv tumkil ska jag absolut göra igen.

Body till S

I släkten finns en nykomling, såklart måste han få en sydd present! Jag fastnade för skogstyget och kombinerade med helgröna ärmar och vita kantband. Knäppningen blev min favorit just nu, på axeln, med fina knapparna från etsy.

Cirkelmobil

Ovanför skötplatsen på tvättmaskinen får det inte plats någon större sak att ligga och titta på. Jag klippte ut cirklar ur vadmal och sydde ihop på symaskinen. Erik kom förbi och tyckte att det borde vara en elefant också, så jag klippte ut en sån också. På elefanten fick sömmen bilda konturen till örat. Spillbitar av vadmal kan man ibland köpa billigt på korps.

Färdig balklänning tillslut

Ganska skrynklig, men vaddå, halva middagen är ju avklarad!

I slutet på semestern tog jag tag i systers balklänningen igen. Det hade inte hänt så mycket sedan vi pysslade med toilen i februari. Det gick segt nu också, men när fodret till både livet och kjolen äntligen var färdigsytt och provat gick resten lite smidigare.

Sedan blev det plötsligt november och balen närmade sig. En vecka innan fick vi till en syhelg och tillslut var klänningen faktiskt färdig. Dragkedjan syddes som väntat om många gånger, men att fålla upp kjolen för hand med pricksöm gick smidigare än väntat. Fodertygets kjol klippte jag lite kortare än kjolen och kastade bara kanten på overlocken. Som dubbleringstyg i livet använde vi typ odlingsväv. Det var lagom stelt och strävt, men gick inte att stryka på så det rekomenderas inte...

Mönstret var helt okej att följa, men att kombinera ihop två helt olika storlekar uppe och nere försvårade ju givetvis en hel del. Jag tror vecken på bakstycket gör sig ännu bättre om man väljer varianten med släp (ja, det är en brudklänning egentligen). Modellen är annars väldigt tacksam med figursmickrande princessskärning som ger plats för mat i magen men ändå smiter åt fint i ryggen.

Jag har lärt mej jättemycket om allt möjligt. I stort är jag nöjd, men den är ju långt ifrån perfekt. En hel del onödiga veck och nog kunde dragkedjan blivit ännu snyggare. Fast sömmarna i kjolen är faktiskt inte rynkiga, något som annrs ofta avslöjar hemmasydda känningar. Bra knep är att ställa in trådspänningen noga och sy alla sömmar åt samma håll. Ja, och så har jag synat noga och sprättat ibland. Det hela var i alla fall en riktigt bra utmaning, men jag syr nog ingen mer balklänning på länge.

Att förklara Kim Hargreaves mönster och få en väldigt fin present

En dag för ganska länge sedan surfade jag som vanligt runt bland kända och okända stickbloggar. Det enda ovanliga var att jag hade bestämt mej för att vara lite duktigare på att lämna kommentarer.  Plötsligt hamnade jag hos Elin, The Knitting Seaman, som bad om hjälp med att tolka mönstret till Kim Hargreaves kofta Embrace. Och jag som precis hade stickat klart koftan Darcy visste ju precis hur Kims krångliga förklaringar ska tolkas.

Jag var glad att kunna hjälpa till och Elin kunde fortsätta sticka på koftan. Så för någon månad sedan, en allmänt trist och kall dag förresten, dök det upp ett tjockt, mjukt kuvert i brevlådan. Däri fanns garnet som blivit över från tröjan och dessutom två garner som Elin spunnit själv! Hjälp, vad gör man med så fina presenter? Ja, bästa sättet är ju såklart att använda dom. Alla tre har faktiskt redan hamnat på stickorna och kommer snart dyka upp som färdiga små plagg här.

Lämna kommentarer borde man förresten göra oftare, det blir ju både roligare och trevligare så! Det får bli min decemberutmaning, att kommentera mera. Och förresten, någon gång när jag blir stor ska jag också ha egna får, precis som Elin.

Systers tovade tofflor

 

 

 

Syster yster önskade sig varma tofflor i julklapp förra året. Det fick hon, men bara en var färdigstickad. Under året har jag stickat klart, tovat i maskinen flera gånger, valkat för hand och tvättat igen. Fast dom blev aldrig riktigt bra, krympte inte nog mycket. Och kanten som virkades på med grått pudelgarn såg bara värre och värre ut.

 

En helg i november fick det vara nog, nu skulle dom bara bli klara. Så, den grå kanten klipptes bort och så åkte dom in en sista gång i tvättmaskinen. Ut kom såklart ett par för små tofflor!

Men lite envist slitande och dragande gjorde dom större igen, och tillslut fick dom torka över natten med ett par lagom stora skor innuti. Morgonen därpå passade dom perfekt och jag kunde klippa till lädersulorna av getskinn. Jag satte lädernål i symaskinen och sydde längs kanten på lädersulan utan tråd så att det blev hål med jämna mellanrum. Sedan fick syster själv sy fast sulorna på tofflorna med rött lingarn och langettstygn.

 

Före och efter en sisådär 4 omgångar i tvättmaskinen.

 

 Jag kan inte rekomendera mönstret som kommer från drops. Det enkla sättet som stickningen sys ihop på i hälen och tån skapar lätt klumpar när det tovar sig. Vi tog klippte försiktigt bort bitar av klumparna med sax och tovade ihop lite extra med en nålfiltsnål.

 

Garnet, drops alpacka, funkar att tova men insidan blir väldigt bubblig av alla aviga maskor. Jag tror att ett tjockare garn hade blivit bättre. Drops pudel som skulle användas till kanten kan kanske vara snyggt att virka på när tofflorna är färdigtovade. Gör man i mönstret och virkar innan tovningen blir det bara klumpigt och fult.

 

Precis som Tant Kofta ibland påpekar så blir stora oformliga saker som stoppas i tvättmaskinen bara små, lika oformliga saker när dom kommer ut. Om jag skulle sticka och tova i maskin någon mer gång vill jag ha ett mönster där man får en fin, bra form redan när man stickar. Tant Kofta vet som sagt hur man ska göra, kolla bara här och här!